The origin

Ursprunget till "Marcus the series" är stöpt i ångest och misär, en smula självironi och mera ångest. Det hela började då jag (Marcus) satt av min tid vid högskolan i Skövde och fann att pengar ifrån CSN inte var något att ta för givet över huvud taget. Denna besynnerliga och fattiga situation bidrog till att jag förevigade början utav vårterminen i en seriestripp. Några veckor senare förevigade jag även en B-uppsatsångest i ytterligare en stripp och ytterligare någon vecka senare såg jag en notis om att Skövdes studenttidning "Kårkatt" sökte en serietecknare och en lång ångest-odyssé var ett faktum.

 

Jag fann att "Kårkatt" var ett bra forum för att få utlopp för mitt kusliga behov att förmedla saker ur mitt liv samt föra krig mot aktuella "fiender" man skaffat sig. Så förutom ångest handlade serierna om CSN, studentliv, någon lärare jag var arg på för stunden, CSN, den censurerande chefsredaktören på Kårkatt, CSN, CSN och CSN.

All denna påhittade upprättelse samt chansen att förmedla historier ur mitt liv till en intet ont anandes publik gav en välsmakande tillfredsställelse och sen dess har serieskapandet rullat på.

 

Nu har jag tagit examen och studentlivet är över men mitt liv är fortfarande besynnerligt och nya fiender (AMS) väntar runt varje hörn…

 

 

/2008 – 06 – 26

 

Så sa jag då...men med facit i hand kan man ju tillägga att AMS faktiskt kan vara helt okej om man träffar rätt personer...

 

I klassisk dramaturgisk anda blev ju såklart den största fienden en själv. Jag borde helt klart ha hunnit med att teckna fler strippar under alla dessa år men depressioner och apati satte käppar i hjulet för mej. I dessa dagar då man absolut inte berättar för någon hur man mår så blev faktiskt bild och bubbla det bästa sättet att få ur sej tankar och ångest. Så det visade sej att serietecknandet var något som jag verkligen behövde. Således blev serien en hel del mer personlig och verkligen en del av mej själv. Dock kanske inte så rolig alla gånger men finns det bara en av er därute som läser den, känner igen sej men kanske inte är så bra på att uttrycka sej så var det värt det. Livet är fortfarande fullt av saker som jag bara måste få ur mej och ni är alla välkomna ombord på detta crazy train som förhoppningsvis är påväg mot ett tillfredsställande katharsis.

 

 

/2018 – 02 – 13 (idag blir min son 8 månader gammal)